När en fotbollsklubb anlitar en investmentbank för att ta in kapital vid en rubriksatt värdering, slutar idrott att vara en passion för ägare och blir ett tillgångsslag. Det förändrar inte bara fotbollen – det förändrar vad kapitalet letar efter i hela den idrottsnära sektorn, och det berör ett projekt som vårt.
Vad som faktiskt hände
Crystal Palace har enligt The New York Times anlitat Raine Group för att söka investeringar vid en rapporterad värdering om 900 miljoner pund.
Det intressanta är inte klubben. Det är processen. En rådgivad kapitalanskaffning med institutionell struktur är hur man hanterar en tillgång, inte hur man hanterar ett fritidsintresse.
Från hobby till tillgångsslag
I ett par decennier köptes idrottsklubbar av personer som ville äga dem. Prestige, tillhörighet, ibland politik. Värderingen var en förhandling mellan två individer.
Nu sker något annat. Klubbar värderas med samma verktyg som används på medierättigheter, infrastruktur och fastigheter: förutsägbara intäktsströmmar, publikens lojalitet över tid, möjligheten att bygga vidare på en befintlig relation till en stad.
När en bank formaliserar processen får sektorn något den saknade: jämförbarhet. Och jämförbarhet är vad institutionellt kapital behöver för att alls kunna delta.
Varför det får effekter långt utanför fotbollen
Kapital rör sig i kluster. När en kategori väl är analyserad, prissatt och accepterad i ett investeringsutskott, blir nästa steg att leta efter angränsande tillgångar med liknande egenskaper men mindre konkurrens om affärerna.
Det är där idrottsnära infrastruktur kommer in. Anläggningar, träningsmiljöer, hälsoplattformar, arenor som också är något annat än arenor. Tillgångar där efterfrågan inte beror på hur ett lag presterar i april.
Kapital som har lärt sig att idrott är ett tillgångsslag har också lärt sig att det underliggande värdet ligger i publik, vana och tillgänglighet – inte i trofésamlingen.
Vad det betyder för ett projekt som vårt
The Dome Sweden är inte en klubb och inte en sportsatsning. Det är social infrastruktur: sju racketsporter, fitness, hälsa och utbildning under ett tak, en center court med 15 000 sittplatser för idrott, konserter och kultur, och en sportpark som är öppen för allmänheten året om.
För en investerare som redan har gjort analysen av idrott som tillgångsslag är det en logisk förlängning, med tre skillnader som är värda att notera.
- Efterfrågan är demografisk, inte sportslig. Stockholmsregionen väntas ha 2,7 miljoner invånare 2030 enligt SCB. Behovet av ytor följer befolkningen, inte tabellplaceringen.
- Underskottet är dokumenterat. Stockholm har 32 300 invånare per idrottshall, mot 12 700 i Göteborg enligt Riksidrottsförbundet och SCB. Det är inte en marknadsföringsidé. Det är en brist som har byggts upp under mer än trettio år.
- Samhällsnyttan är prissatt. Folkhälsomyndigheten beräknar den direkta vårdkostnaden för fysisk inaktivitet till 16,5 miljarder kronor om året. Prevention är billigare än behandling, och det är ett argument som håller i ett investeringsutskott lika väl som i en kommunstyrelse.
Vad kapitalet frågar efter nu
De samtal vi för har flyttat sig de senaste åren. Frågorna handlar mindre om idrott och mer om tre saker.
Varaktighet. Hur länge håller tillgången, och vem använder den när trenderna byter namn? Ett hus som rymmer sju racketsporter, fitness, utbildning och evenemang är mindre känsligt för en enskild sports upp- och nedgång än ett hus byggt för en sport.
Mätbarhet. Vad kan investeringen rapportera? WHO har konstaterat att fysisk aktivitet kan påverka 13 av FN:s 17 globala mål. The Dome Sweden har direkt påverkan på sex av målen och stödjande effekt på sju, och projektet är anpassat efter barnkonventionens fyra grundprinciper. Vi ber ingen att tro på det. Vi föreslår att det mäts och redovisas varje år.
Driftsekonomi över tid. Hållbarhet är en marginal, inte en kostnad. Ett tak i stället för många, energilösningar som sänker driftskostnaden under byggnadens hela liv, och ambitionen att bli Skandinaviens första fullt hållbara och smarta arena. Det är konstruktionsval som syns i resultaträkningen varje år, inte bara i en hållbarhetsrapport.
Risken i att vänta
När en kategori öppnas för institutionellt kapital följer en period då prissättningen är rörlig och strukturerna fortfarande formas. Därefter blir den mogen, och då betalar man för tillgång snarare än för att vara tidig.
Stockholmsregionen har samtidigt en egen klocka. Befolkningen växer. Anläggningsbristen är trettio år gammal och fylls inte igen av sig själv. Vårdnotan för inaktivitet betalas varje år, oavsett om något byggs eller inte.
Vi bygger för 2050, inte för 2030. Det är en längre horisont än de flesta idrottsaffärer, och det är precis därför den passar kapital som söker varaktighet.
Det viktigaste
- En rådgivad kapitalanskaffning i en storklubb gör idrott jämförbart och därmed investerbart för institutionellt kapital.
- Samma kapital letar sedan vidare efter idrottsnära tillgångar med stabilare efterfrågan och mindre konkurrens om affärerna.
- Social infrastruktur för idrott och hälsa har demografisk efterfrågan: 2,7 miljoner invånare i regionen 2030 och 32 300 invånare per idrottshall i Stockholm mot 12 700 i Göteborg.
- Nyttan är prissatt genom en vårdkostnad på 16,5 miljarder kronor om året för fysisk inaktivitet, och effekten rapporteras årligen mot FN:s mål.
- Fönstret är öppet nu. Bygg nu, eller betala dubbelt senare.
